Fritidshemmet regleras av skollagens kapitel 14. I andra paragrafen anger lagen att

Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på eleven och elevens behov.

En helhetssyn på elevens behov… Problemet är att politiken aldrig haft en helhetssyn på skolan. Som jag tidigare skrev i denna text tror jag att satsningar skolan som bara riktas skoldagen inte kommer få önskvärd effekt. Framförallt när vi vet att fritidshemmets resurser de senaste 20 åren beskurits bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras.

Hur ska vi kunna ha en helhetssyn på eleven när politiken inte har det?