Den 8 april kom skolverkets årliga statistik om fritidshemmen. Den var precis lika förutsägbar som vanligt. Glesare med personal, allt större elevgrupper och sjunkande utbildningsnivå hos personalen. Skolverket skriver: ”Utvecklingen i fritidshemmen är så allvarlig att det nu krävs åtgärder och insatser”. Skolverket blev tillsynsmyndighet för fritidshemmen 1998. I slutet på samma år fick de i uppdrag att ”belysa kvaliteten i verksamheten”. Det resulterade i en rapport som fick namnet ”Finns fritids?”. Rapporten som skrevs att Christian Lundahl deklarerade: ”Våra resultat visar att fritidshemmens resurser beskurits långt bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras.”

År efter år kommer dessa ”larmrapporter”.

Samtidigt vill många hävda fritidshemmets viktiga roll och den potential som finns i samverkan med skolan. Några vill gå så långt att påstå att ett väl fungerande fritidshem sannolikt har positiv inverkan på elevers lärande i skolan samt och tillika skolors resultat.

Jag håller med. Om vi pratar ett väl fungerande fritidshem: Rimliga barngrupper, hög personaltäthet, hög andel utbildad personal och ändamålsenliga lokaler.

Samtidigt vill jag hävda att ett dåligt fritidshem som har stora barngrupper, icke-ändamålsenliga lokaler, låg utbildningsnivå och personaltäthet verkar kontraproduktivt relativt skolans resultat. Stress och höga ljudnivåer försvårar inlärningen.

Korrelationen mellan skola och fritidshem är helt outforskad. I alla fall rörande elevers skolresultat. Därför är det beklagligt att Gustav Fridolin tillsätter en skolkommission som helt lämnar fritidshemmen utanför. Skolans resultat är inte kontextuellt isolerat till vad som händer i klassrummen. När ungefär 8/10 barn i 6-9 års ålder går i fritidshem borde vi fundera på vilken effekt detta har på skolans resultat. Men tyvärr fortsätter Gustav Fridolin och regeringen en blocköverskridande tradition av att sätta fritidshemmen på undantag. Man har visserligen aviserat att förändringar ska göras i läroplanen rörande fritidshemmen. Ett beslut som i mina ögon är tveksamt. Skolverket har utsett grupp som skall arbeta fram ett förslag för hur denna ändring ska se ut. Skolverket har ”högst” 1,5 miljoner till förfogande för arbetet. Ändringen i sig får varken kosta stat eller huvudman en krona. Inte heller får förändringen medföra merarbete för stat och huvudman.

Hur ska vi kunna ha en helhetssyn på eleven när politiken inte har det, Gustav Fridolin?

 

Nedan följer en förkortad version av texten. Denna får du skicka till din lokaltidning och underteckna med ditt och mitt namn.

Den 8 april kom skolverkets årliga statistik om fritidshemmen. Glesare med personal, allt större elevgrupper och sjunkande utbildningsnivå hos personalen. Skolverket skriver: ”Utvecklingen i fritidshemmen är så allvarlig att det nu krävs åtgärder och insatser”. Redan 1998 konstaterade skolverket:

”Våra resultat visar att fritidshemmens resurser beskurits långt bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras.”

Samtidigt vill många hävda fritidshemmets viktiga roll och den potential som finns i samverkan med skolan.

Samtidigt vill vi hävda att ett dåligt fritidshem som har stora barngrupper, icke-ändamålsenliga lokaler, låg utbildningsnivå och personaltäthet verkar kontraproduktivt relativt skolans resultat. Stress och höga ljudnivåer försvårar inlärningen.

Korrelationen mellan skola och fritidshem är helt outforskad. I alla fall rörande elevers skolresultat. Därför är det beklagligt att Gustav Fridolin tillsätter en skolkommission som helt lämnar fritidshemmen utanför. Skolans resultat är inte kontextuellt isolerat till vad som händer i klassrummen. När ungefär 8/10 barn i 6-9 års ålder går i fritidshem borde vi fundera på vilken effekt detta har på skolans resultat. Men tyvärr fortsätter Gustav Fridolin och regeringen en blocköverskridande tradition av att sätta fritidshemmen på undantag.

Hur ska vi kunna ha en helhetssyn på eleven när politiken inte har det, Gustav Fridolin?

Ditt namn 

Hadar Nordin – fritidspedagog